ladiabla

Jag hoppas vid någon högre makt att det är torsdag åtminstone.
Dagarna flyter ihop till någon sorts hemsk sörja
när det enda man gör är att vakna, äta, skita, sova.
Ungefär som när man var liten parvel med blöja,
så känner jag mig nuförtiden.
Men det går alltid att uppmuntra, jag får ju jobba 11 dagar under jul & nyår.
Yippi-ka-yay mf
Okej, klart jag ska vara tacksam. Pengar och något att göra.
Men det känns som att får alla veckor efteråt att bli ännu tråkigare.
Jag kommer att komma på då hur skönt det är att vakna i tid,
komma till jobbet och ha något att göra.
Sen försvinner det lika snabbt igen och då får jag försöka
vänja mig ännu en gång vid att vakna i tid till ingenting,
och gå ett par extra gånger på toaletten för att få det att kännas som
att dagen är fylld av möjligheter.
Kommer på mig själv med att sitta och drömma om att något dramatiskt kunde hända,
kanske kan sätta mig på ett flygplan som kraschar på något öde ställe
där jag får kämpa ett par år med att själv komma på vad som är ätbart och sådär.
Är det bara jag som sitter fast just nu hemma i mammas lägenhet
med konstiga tankar, och en väska som alltid är färdigpackad,
en frisyr som jag hatar och ett par jeans som aldrig verkar sitta som dom ska.
Fan, använder jag för några punkter?
Fick alltid såna anmärkningar när jag gick i skolan.

Hursomhelst, mamma hjälper mig så gott hon kan
så idag, ännu en dag i världens tråkigaste liv har vi bestämmt oss för att baka lussebullar.
Det är ju ett trevligt tidsfördriv, iaf i mina tankar.
Men sen måste degen jäsa, bullarna gräddas och smakas och allt skit vad det innebär.
Kanske inte är så spännande ändå.

Nu ska jag gå och le stort och försöka baka bullar..